Hoppa till innehållet

San Crisogono

Från Wikipedia

San Crisogono
Kyrka
Exteriören vid Piazza Sidney Sonnino.
Exteriören vid Piazza Sidney Sonnino.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling San Crisogono
Plats Piazza Sidney Sonnino
Invigd 400-talet
Geonames 12233292
Interiören.
Interiören.
Interiören.

San Crisogono är en kyrkobyggnad och mindre basilika i Rom, helgad åt den helige Chrysogonus, som led martyrdöden i närheten av Aquileia omkring år 303 i samband med kejsar Diocletianus förföljelse.

Kyrkan är belägen vid Piazza Sidney Sonnino i Rione Trastevere och tillhör församlingen San Crisogono. Kyrkan innehas av Trinitarieorden.[1]

Kyrkans historia

[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans första dokumenterade omnämnande – Titulus Chrysogoni – härstammar från en synod i Rom, sammankallad av påve Symmachus år 499. Kyrkan utsmyckades med fresker och fick ett nytt tak under påve Gregorius III (731–741) och genomgick en allomfattande ombyggnad omkring 1122–1124 genom kardinal Giovanni da Cremas försorg.[2][3] Kyrkans kampanil är från denna tid.[4]

Resterna av den ursprungliga kyrkan, vilka befinner sig fem meter under den nuvarande kyrkan, upptäcktes år 1907.[5][6] Bland annat fann man freskfragment från medeltiden. Absiden, som tros härstamma från tidigt 400-tal, är byggd med metoden opus listatum, det vill säga med tuff och murtegel.

Kyrkan omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Grisogono.[7]

Därtill förekommer den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Grisogonus,[8] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Grisogoni[9] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Grisogoni.[10]

Kardinal Scipione Borghese, kardinalpräst av San Crisogono, lät 1626 genomföra en genomgripande restaurering, vilken leddes av arkitekten Giovanni Battista Soria.[4] Bland annat fick kyrkan en ny fasad och ett nytt innertak.[2]

1900-talet

[redigera | redigera wikitext]

År 1936 genomförde den italienske konsthistorikern och arkitekten Antonio Muñoz en restaurering av San Crisogono. Bland annat avlägsnades kampanilens barocka stuckdekorationer.[11] År 1959 lade man om kyrkgolvets cosmatarbeten[12] och 1972 renoverades fasaden.[13]

Exteriören

[redigera | redigera wikitext]

Portiken har fyra fristående doriska kolonner i röd granit.[2] Inskriptionen på frisen hugfäster minnet av kardinal Borgheses ombyggnad år 1626:[14]

SCIPIO ⋅ S ⋅ R ⋅ E ⋅ PRESB ⋅ CARD ⋅ BVRGHESIVS M ⋅ POENITEN ⋅ A ⋅ D ⋅ MDCXXVI

Portiken kröns av en attika med dekorativa vaser, bevingade drakar och örnar, varav de två sistnämnda motiven är hämtade från kardinalens vapen. Fasadens tympanon har ett rött och blått kors, vilket utgör Trinitarieordens emblem, flankerat av två ymnighetshorn.[4]

Interiören

[redigera | redigera wikitext]

Kyrkobyggnaden är en treskeppig basilika med tjugotvå joniska kolonner, vilka skiljer mittskeppet från sidoskeppen. Takmålningen Den helige Chrysogonus förhärligande är en kopia av Guercinos original från 1622.[2][15]

Till vänster om ingången finns kardinal Giovanni Giacomo Millos gravmonument, utfört av Carlo Marchionni och Pietro Bracci.[15] Millo, som var kardinalpräst av San Crisogono från 1753 till sin död 1757, är porträtterad med byst i en medaljong mot djupblå bakgrund. Till vänster ovanpå sarkofagen står den allegoriska figuren Prudentia med en spegel i ena handen; spegeln symboliserar självkännedom. Till höger gråter en putto med sänkt fackla.[16]

Högaltaret

[redigera | redigera wikitext]

Över högaltaret står en baldakin med fyra gula alabasterkolonner. Absidens halvkupol har lågreliefer föreställande den helige Chrysogonus rättegång och martyrium. Nedanför dessa befinner sig 1200-talsmosaiken Tronande Madonnan och Barnet med de heliga Chrysogonus och Jakob,[a] attribuerad åt Pietro Cavallinis skola.[2] I korets tak har Cavalier d'Arpino målat Madonnan och Barnet.[17]

Triumfbågen bärs upp av två gigantiska porfyrkolonner med korintiska kapitäl.[4]

Höger sidoskepp

[redigera | redigera wikitext]

Till höger om koret är det Allraheligaste Sakramentets kapell beläget. Kapellet, vilket tillskrivs Bernini, har en anonym 1600-talsmålning som föreställer Den heliga Treenigheten som kröner Jungfru Maria. Nedanför denna scen står Trinitarieordens båda grundare: de heliga Johannes av Matha och Felix av Valois. Giacinto Gemignanis fresk Den heliga Treenigheten pryder kapellets tak. Sidoväggarna har till vänster kardinal Fausto Polis gravmonument och till höger biskop Gaudenzio Polis gravmonument; bägge bysterna är skulpterade av Giuseppe Mazzuoli omkring år 1680.[17][18]

Väggen i det högra sidoskeppet är smyckad med en rad målningar: Korsfästelsen, Den heliga Franciska av Rom, Ärkeänglarna Mikael, Gabriel och Rafael samt De heliga Katarina av Alexandria och Barbara.[19]

I höger sidoskepp finns därutöver ett altare invigt åt Madonna del Buon Rimedio som tacksägelse för att Rom i stort sett undkom andra världskrigets bombningar. Jesusbarnet håller Trinitarieordens skapular i sin hand, medan Jungfru Maria håller börsar, vilka symboliserar ordens friköpande av slavar. Denna målning utfördes av Giovanni Battista Conti år 1944.[19]

Vänster sidoskepp

[redigera | redigera wikitext]

Till vänster om koret återfinns ett kapell invigt åt Jesus Kristus – Cappella di Gesù Nazareno. En staty framställer Kristus som ”Ecce homo” med en röd mantel och iförd Trinitarieordens skapular. I kapellet vördas en relik av den helige Johannes av Matha.[17]

Saliga Anna Maria Taigis kapell

Detta sidokapell är invigt åt den saliga Anna Maria Taigi (1769–1837), som tillhörde Trinitariernas tredjeorden. Under altaret vördas hennes reliker.[20]

Även väggen i det vänstra sidoskeppet har flera målningar: Den helige Adalbert, Den heliga Familjen, Den helige Miguel de los Santos och Den helige Juan Bautista de la Concepción.[19]

Via sakristian nås en spiraltrappa som leder ner till den fornkristna kyrkan från 400-talet, belägen ungefär fem meter under gatunivån. Murarna uppvisar freskfragment, bland annat Den helige Benedictus av Nursia botar en spetälsk man.[2][15][21]

Titelkyrka

[redigera | redigera wikitext]

San Crisogono stiftades som titelkyrka av påve Alexander I år 112.[22]

Kardinalpräster under 1800-, 1900- och 2000-talet

Bilder

[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Under högaltaret återfinns såväl aposteln Jakobs som martyren Chrysogonus reliker.[17]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Parrocchia San Crisogono” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2017. https://archive.is/20171011204810/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=4. Läst 11 oktober 2017. 
  2. ^ [a b c d e f] Lombardi 1993, s. 270.
  3. ^ Forcella 1873, s. 169.
  4. ^ [a b c d] Tylenda 1993, s. 139.
  5. ^ Racheli 2000, s. 70.
  6. ^ Severino 2012, s. 81.
  7. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#29. Läst 11 oktober 2017. 
  8. ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#359. Läst 11 oktober 2017. 
  9. ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#392. Läst 11 oktober 2017. 
  10. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#73. Läst 11 oktober 2017. 
  11. ^ Racheli 2000, s. 101, 127.
  12. ^ Racheli 2000, s. 141.
  13. ^ Racheli 2000, s. 154.
  14. ^ Armellini 1891, s. 687.
  15. ^ [a b c] Ausenda 2002, s. 562.
  16. ^ ”Millo, Giovanni Giacomo † 1757-11-16” (på tyska). Requiem – Die römische Papst- und Kardinalsgrabmäler der frühen Neuzeit. Requiem-Projekt. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2017. https://archive.is/20171012061044/http://requiem-projekt.de/db/suche.php?function=b_ausgabe&grabmalID=475. Läst 12 oktober 2017. 
  17. ^ [a b c d] Tylenda 1993, s. 140.
  18. ^ Severino 1975, s. [28].
  19. ^ [a b c] Tylenda 1993, s. 141.
  20. ^ Tylenda 1993, s. 140–141.
  21. ^ Tylenda 1993, s. 142.
  22. ^ ”S. Crisogono” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2017. https://archive.is/20171011212101/http://www2.fiu.edu/~mirandas/titles-2.htm%23Crisogono#Crisogono. Läst 11 oktober 2017. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=San_Crisogono&oldid=56144828”